Vårt hjärta är otroligt unikt. De är skapt för att försörja kroppen med blod,vilket är livsnödvändigt. Utan vårt hjärta skulle vi aldrig leva.

Men det som är så otroligt unikt med vårt hjärta är att det inte bara styr så vi lever,det lever med oss.

Alla känslor vi upplever genom livet passerar genom hjärtat. Precis alla känslor. Vare sig vi vill det eller inte. Glädje,sorg,förväntan,förtvivlan..

Detta faktum gör vårt hjärta så otroligt skört. Varje svår sak i livet blir ett sår på hjärtat och ärret tycks aldrig kunna läka riktigt.

Tillslut ät hjärtat fullt av sår och ärr som aldrig har fått läkt och hela ditt jag påverkas. Man vet inte riktigt var felet ligger men något känns så fel...

Men för att hjärtat ska kunna fortsätta fungera måste man läka såren och det kommer till en punkt när hjärtat brister.

Allt dåligt som samlats och lagts på hög läcker ut och det gör så fruktansvärt ont. Det går inte att stoppa,gråten kommer. Själen brister ut i själsgråt.

Man tror att det inte finns något stopp på all dess förtvivlan,sorg,besvikelse...

...Men det gör det och man känner sig mer levande än någonsin.



Jag tror det är dags att lämna all gammal sorg bakom mig. Jag har fått min tid för att bearbeta det nu och det är dags att släppa det.