Dan efter doppardan

Som rubriken lyder så är det jag gått och längtat och väntat på i flera månader över. Julafton lyser med sin frånvaro och kalendern visar 25 december. Högarna med julklappspapper ligger sedan länge nedtryckta i sopsäck och halva julstrumpsgodiset är uppätit. 

Av någon speciell anledning, som jag inte än har lokaliserat, älskar jag allt som har med julen att göra. Inte specifikt julafton, utan alla förberedelser och allt stohej kring denna högtid. Att plocka fram ljusstakarna och slå in paket är bland det bästa jag vet och det finns ingen tid på året då jag mår så bra som kring jul. När alla andra klagar över mörkret som omsluter vårt land och den kalla snön som sakta faller njuter jag. 
Jag föredrar en tjock halsduk och mina stövlar mjuka som får framför en sommarklänning och ett par ballerina.

Kanske är jag en av de få varelser som är skapad för att leva i landet lagom.
Min standardreplik när folk gnäller över mörker och kyla har fått blivit "Flytta till Spanien!".
Mycket vill ha mer och vi är ett fruktansvärt gnälligt folk. Alltid finns det något som vi anser är dåligt, när vi egentligen är lyckan i egen hög person. Vi har mat för dagen, ett varmt hem och en familj. Men som sagt, mycket vill ha mer.

Så med viss, ja jag erkänner, bitterhet kan jag säga att ni som älskar sommaren har en viss fördel. För oss stundenter innebär den varmare årstiden ett 10 veckors långt lov till skillnad mot vinterns knappa tre veckor. Dessutom kan ni icke vinterälskare iallafall se fram emot en fantastisk högtid medans vi icke sommarälskare har en hel sommar framför oss med solutslag, huvudvärk och myggbet. Inte så njutfullt.


Jag skulle inte påstå att jag älskar skolan men det är en trygghet för mig. Jag går i en klass fylld av männsikor jag tycker om och det skapar en vardag. Även om jag inte vet hur varje dag kommer att utforma sig finns ändå vetskapen av att jag har männsikor runt mig. 
Jag kan uppleva att sommmaren tenderar att bli ensam och att det finns så mycket krav. Man ska göra massa aktiviteter och sitter man inne en solig dag är man en ärthjärna. 
Faktum är att precis som att många avskyr snön finns de som inte tål solen och blir sjuk av den. 


Men nu ska jag inte sitta och bli bitter utan leva här och nu när jag mår så bra och tänka tillbaka på vilken härlig högtid det har varit. 

Bilderna som följer är från julklappsbytet med mina fina sötnötter




Take care!