En av de finaste låtarna jag vet är Fields of Gold. Jag kan lyssna på den hur många gånger som helst utan att tröttna. Det är nått visst med den låten som får en att vilja gråta.
Jag tror jag behöver gråta lite. Det värker i kroppen av gråt. Jag vill gråta men det rullar inga salta tårar ner för min kind. Jag vill gråta för alla som är ensamma. Alla som är sjuka. Alla som är utsatta för våld. Alla som är utsatta för svält.
Men jag kan inte gråta. Det kommer inga tårar ur mina ögon. Det enda som känns är den klump som trycker i halsen. Trycker och vill ut genom tårar. Stora, salta tårar som rullar nedför min kind. Men det kommer inga tårar. Det är alldelles torrt i ögonen. Det enda som känns är den tryckande klumpen i halsen och mitt värkande hjärta.
Mitt hjärta som värker för all orättvisa i världen.