För mig betyder min blogg otroligt mycket. Som jag tidigare nämnt så är det mitt forum där jag får utlopp för all känslor och att sätta ord på mina känslor är något som jag inte skulle vilja leva utan.
Tidigare var allt som spelade någon roll att få så många kommentarer som möjligt på ett inlägg och hela bloggandet blev ett krystat rollspel. Men någonstans på vägen så gjorde jag ett val, kvalite framför kvantitet. Eller jag kanske inte ska sitta och skriva att jag har valt kvalite och så tycker ni att bloggen har blivit sämre:)
Men det jag vill få fram är att jag väljer hellre att skriva något inlägg ibland när jag har något att komma med. Jag önskar ibland att jag var en sådan som tog jättefina bilder och endast använde några enstaka ord. Men somsagt så är jag inte sådan och jag tror att jag föddes med en gåva att skriva. En gåva att sätta ord på mina känslor. 

Samtidigt som jag tog valet om kvalite så tog jag också ett annat stor beslut. Att vara totalt ärlig i min blogg. Jag vill inte vara någon som döljer delar ur mitt liv för att jag undrar vad andra ska tycka eller för att det kan vara svårt för andra att ta på sanningen så konkret.
Men jag är sådan. Jag är konkret och ärlig. Jag visar när jag mår skit och jag visar när livet leker. Jag förstår att människor kan haka upp sig på det, men jag kan inte ändra på hela min personlighet för att det ska passa några enstaka personer i min omgivning som jag ändå inte är så lika när det kommer till kritan och som inte har så stor inverkan i mitt liv. 


Jag vet egentligen inte vart jag vill komma med detta men jag tror det ändå är en stor glädje över att det finns människor som vill följa min inte så spikraka väg i livet. Kanske finns det någon där ute som jag kan beröra med mina ord och om ett enda ord som jag skriver kan betyda något för någon så är det värt varenda ord jag skriver.

Jag kommer aldrig att bli en dagbloggare, och det vill jag inte längre. Jag vill lägga ner min själ i det jag skriver och jag hoppas att ni känner det.

Ta hand om er<3