Jag fick ett ärofyllt uppdrag av min vän Beatrice, att gästblogga på Beatriceris-bloggen! Jag hoppas att Beatrice blir nöjd med min insats för jag lovar att göra det bästa jag kan.

Jag heter Carin och går liksom Beatrice första året på gymnasiet. Jag går den naturvetenskapliga linjen på Vasaskolan. Det var med tårar i ögonen jag och Bea tog farväl av varandra efter tre år tillsammans i högstadiet, men trots olika skolor så hinner vi ses ändå!

Trots att jag och Beatrice inte ses så ofta är hon en av mina närmaste vänner. Hon är tjejen som stöttar mig när jobbiga saker inträffar och skrattar med mig när det händer någonting bra. En helt perfekt vän alltså! Beatrice vet väldigt mycket om mig och jag tvivlar aldrig på att berätta mina djupaste tankar för henne. Hon får stå ut med allt från relationsproblem till vad som händer den kommande helgen.

Men till saken nu, för det fanns ju faktiskt en anledning till att jag fick låna bloggen och skriva ett par rader -pappersbloggen. Pappersblogg var ett uttryck som föddes en sen sommarkväll i augusti, för ett år sedan. Jag är en aktiv bloggläsare men som aldrig har funderat på att starta en egen blogg, jag är lite rädd för att vad folk skulle tycka osv.. Men den där kvällen funderade jag faktiskt på att börja blogga, fast på mitt eget lilla vis. Jag köpte ett fint litet block och skrev en fet rubrik: ”PAPPERSBLOGG”. Nu kunde jag skriva precis vad som helst utan att någon annan läste. Det jag gjorde var egentligen att skriva en högst vanlig dagbok. Jag gjorde rubriker och ritade dagens outfit osv. Jag försökte att skriva sådär roligt som bloggare oftast gör.. det gick inte så bra om jag skall vara ärlig.   

Efter ett par dagars bloggande slog det mig, om ingen läser min blogg så är det ju ingen blogg. För just publiciteten är ju en viktig del av bloggandet. Jag kände mig så dum. Detta, som egentligen inte är särskilt roligt, satt jag och Beatrice och skrattade åt hur länge som helst! Plötsligt så utbrast Beatrice: ”Detta måste jag skriva om i min blogg!”.  Men det slutade med att det var jag som fick skriva om det i bloggen. Men nu är det dags för mig att lämna tillbaka bloggen till Beatrice, men TACK FÖR LÅNET!

Hela mitt höstlov har tillbringats i en fångdräkt på järnvägsmuseets spöktåg, det är ett nöje att skrämma barn till tårar..