Ni som har syskon vet hur mycket man kan bråka med dem. Ibland kan man tro att man kommer från två olika släkten och inte består av samma blodsband.

Men ni vet också hur underbart det är med syskon. Även om man inte tycks vara så lika i så är det enda något som sammanfogar syskon. Vad som än händer har man ett förflutet och en barndom tillsammans. Något att luta sig tillbaka mot och minnas.


För snart tre år sedan flyttade min storasyster, också enda syster, hemifrån och då var det nog mer en välsingnelse för oss båda. Vid den tidpunkten var vår åldersskillnad på fem år väldigt tydlig och det var nog på tiden att vi fick vara på varsit håll. 

Under dessa tre år har min syster flyttat runt på lite olika ställen, längre och längre bort. 

Visst har jag många gånger önskat att min syster bodde närmare och att jag bara kunde slinka in där efter skolan men vi har träffats lite nu och då så saknaden har inte varit så uppenbar.

Fram tills nu...


För nu är det på riktigt. Min syster har nu efter några års studerande börjat jobba. Och det är alldeles för långt bort. 




Ibland behöver man lite distans till varandra för att förstå hur mycket den personen betyder för en. Man uppskattar all tid man får tillsammans och tar inte så mycket för givet. Längtan är svår, men nyttig. 





Älskar dig