Vad roligt det är att titta på statistiken och se att det finns några tappra personer som kikar in här titt som tätt, och jag önskar att jag kunde tillgodose er med lite flera inlägg men som tidigare nämt, inspirationen tryter ganska ofta.

Hur som helst börjar denna sportlovsvecka nalkas mot sitt slut och det är med delade känslor som jag låter de sista timmarna passer. Det är en sådan underbar kontrast att få slå sig ur det vanliga inrutade vardagsmönstret och bara få vara utan några krav och måsten. Å andra sidan börjar det dra ihop sig och jag börjar inse att ju äldre jag blir desto snabbare flyger tiden förbi.
Så långt tillbaka jag kan minnas har jag delat upp tiden i steg eller perioder för att orka och jag måste ständigt ha mål att sträva emot.
Det känns som om det var förra veckan jag och fina Louise satt på bryggan i solnedgången och la upp en plan för hur vi skulle orka med den mörka årstiden, men när det kom till kritan så hann vi aldrig utnyttja vår plan för det var så mycket annat som skulle fixas och göras, och nu när jag tittar ut börjar snön smälta och takdroppet är i full gång. Den nyinskaffade vårjackan hänger i garderoben redo att göra sin entré och uggen är snart ett minne blott.

Så nästa etapp består av två veckor i skolan innan fem veckors praktik ska utföras. Den kommande veckan är det en hel del som ska hinnas med. Körlektion,ridning,teorikursstart,övernattning hos Frida (praktiskt att ha en vän som inte bor alltför långt från tågstationen då vi ska infinna oss där 06.20...), åka till ett sjukhus och titta på en öppen hjärtoperation! 

Ha en fin helg!